mirco.se

Pang så var jag gravid igen. Jag hann nästan inte själv va med hur snabbt det gick denna gång, men det va samtidigt nu eller aldrig att skaffa ett tredje barn.

Jag fick en blödning i vecka 6 och trodde då att det var ett missfall. Jag hade nästan slutat röka men då blödningen kom så blev det att jag trappade upp lite igen. Jag fick tid på kvinnokliniken flera dagar senare för att kolla upp det och man hann ju bli sjuk av oro på den väntan. Men när jag väl fick kolla upp så pickade fortfarande ett litet hjärta på i min mage.

I vecka 10 så fick vi åka på tidigt ultraljud i Umeå eftersom jag var 35+ år. Det var inget trevligt väder då det bara va en massa snörök och vi hamnade bakom en lastbil större biten av vägen till Umeå. Vi hade åkt i god tid hemifrån men vi kom fram med bara ett par minuter till godo. Allt såg bra ut på ultraljudet och man kunde andas ut än en gång.

Denna graviditet har varit min sjukaste graviditet. I december så åkte jag på feber en vecka och hade urinvägsinfektioner på löpande band. Efter två penicillinkurer och fortsatt urinvägsinfektion så blev jag medicinerad med långtids-penicillin och fick äta det resten av graviditeten. Eftersom jag hade urinvägsinfektion med en bakterie GBS, så fick vi instruktioner att försöka vara på förlossningen två timmar innan barnet föddes för att hinna få ett snabbverkande penicillin och minimera risken att smitta barnet under förlossningen. Hann även med två omgångar magsjuka i februari/mars.

I vecka 34 så fick jag värkar på natten. Det gjorde inte jätteont men kom väldigt regelbundet varför jag ringde förlossningen som tyckte vi kunde komma in och kolla. Vi ringde då Mange för barnvakt men han svarade inte så Simon fick komma istället. På förlossningen kollade de mig och bebisen och såg att jag hade värkar men då de inte var så starka fick vi ett rum och sova i och avvakta vidare. Under natten avtog dock värkarna. Nils sov så gott medan jag hade värkar och var kissnödig hela natten. På morgonen fick vi åka hem och njuta av solen och trodde vi skulle strax åka in igen men inget hände.

Dagarna gick och det hände fortsatt ingenting. Passerade beräknat datum som var den 15:e juli och ingenting hände. Men tillslut så på lördagmorgonen den 21:e juli så vakna jag av värkar klockan sex på morgonen. Men då blev jag osäker om det bara var förvärkar igen… Det gjorde ganska ont och kom regelbundet men värkarna varade bara typ 30 sekunder. Jag försökte väcka Nils och sen  ringde jag förlossningen klockan 06.05 som tyckte att jag kunde avvakta lite till. Då gick jag på toa och det kom lite blod på pappret, då väckte jag Nils i ilska och sa att nu måste vi fara! Nils fundera yrvaket varför det va så bråttom att fara på Byskemarknaden och trodde typ klockan va mitt på dagen. Jag sa att han måste ringa barnvakten. Direkt Mange kom åkte vi till förlossningen. Jag ringde förlossningen i bilen klockan 06.25 och sa att vi kommer in nu. Klockan 06.29 parkerade vi utanför BB-ingången. Vi fick direkt komma in på ett rum. Sköterskan började spänna på ett band runt magen på mig för att kolla pulsen på babyn. Men då jag fick en värk så ändra hon sig och började skriva in mig istället. Jag tog nu av mig shortsen, det tyckte dock sköterskan va onödigt redan nu, och la mig i förlossningsstolen. Men då jag sen fick en värk till så slog hon på lustgasen och tänkte sen kolla hur öppen jag var, och då säger hon: – Här kommer det en bebis och sen var det helt plötsligt flera sköterskor i rummet och ut kom lilla Svea och då var klockan 06.36.

Svea föddes med segerhuva, vilket innebär att vattnet aldrig gick och Svea föddes med fosterhinnan. Enligt myt så föds kungar så och ska det ge många fördelar i livet, såsom skydd på havet, ska kunna förutse framtiden, tur i kärlek mm.

Eftersom vi inte var på förlossningen två timmar innan Svea föddes så fick vi stanna två dagar på förlossningen för observation, innan vi tillslut fick åka hem till de stolta storasystrarna.

Då denna graviditet varit helt olik de andra två så blev jag mer och mer övertygad om att det var en pojke som låg i magen. Dels på grund av att jag varit så ofta sjuk under graviditeten. Sen fick jag aldrig någon hormonrand på magen som jag fått när jag väntat både Nancy och Viola. Och tillslut när jag dessutom gick över beräknat förlossningsdatum.

Vi har länge önskat att Nancy ska få ett syskon, men naturen ville inte riktigt som oss.
Efter Nancy så rasade jag i vikt och jag trodde att det var på grund av att jag ammade. Men när jag slutat amma och fortsatte gå ner i vikt, trots att jag inte åt speciellt nyttigt så börja jag ana att något var fel. Någon graviditet verkade inte heller finnas på kartan. Till slut efter två år fick jag en hälsokontroll på Heimdals vårdcentral. När resultatet på blodprovet kom så visade det sig att jag hade hypotyreos. De flesta som har det brukar gå upp i vikt, så där hade jag tur att det var motsatt symptom för mig.  Men får även veta att det kan vara lite svårare att bli gravid och att jag måste äta medicinen levaxin för att få mina värden rätt.

När det har gått två år efter att jag fått till rätt dos levaxin så bestämmer vi att vi får lov att ta till hjälp. Påbörjar utredning i Umeå för att eventuellt göra en IVF-behandling. Utredningen visar att allt är väldigt bra, så det är konstigt att jag inte blir gravid. Vi bestämmer att vi ska påbörja en behandling i mars 2016. När min nästa mens kommer så var tanken att jag skulle börja ta sprutor. Jag hämtar ut sprutorna på apoteket några dagar innan beräknad mens. Men mensen kommer aldrig, när jag gått fyra dagar över tiden så tar jag till slut ett graviditetstest. Har gjort det så många gånger tidigare och blivit besviken, så jag var orolig att det skulle bli så denna gång också. Resultatet var positivt! Vilken glädje.

Graviditet var smärtfri utan illamående, dock väldigt trött både i början och slutet av graviditeten. Vi längtade att berätta för alla men samtidigt ville vi vänta. Jag hade bara ett vikariat på jobbet och var uppe i processen om en ny tillsvidare anställning på försäkringskassan. Till slut valde jag ändå att gå och berätta för min arbetsgivare att jag var gravid och jag fick ändå tillsvidaretjänsten.

Under denna graviditet kände jag mig inte bara tjock och ful, som med Nancy, utan kände mig mer stolt över min runda mage. I slutet av graviditeten var jag dock rätt slut. Kändes ju som att jag gick över i tid när Nancy kom redan i vecka 37.

Vi var beräknade till 9:e december. Så jag hade jobbat lite övertid på jobbet för att kunna arbeta halvtid dom sista två veckorna innan beräknat datum. Och sen eventuellt vara ledig tills den lille skulle födas. Denna gång hann jag arbeta halvtid i fyra dagar innan det var dags.

Onsdagkvällen den 30 november gick jag och la mig vid 22-tiden som vanligt. Dock vaknade jag klockan 02.40 av ett klick-ljud och att vattnet hade gått. Jag funderade en sekund om jag skulle avvakta med att väcka Nils eftersom jag vet att man ska vänta på att värkarna startar innan man åker in. Bestämmer mig för att väcka Nils ändå och sen ringer jag förlossningen. Dom säger som sagt att avvakta tills värkarna kommer men just då startar värkarna. Avslutar samtalet snabbt och ringer pappa att komma och vara barnvakt åt Nancy.

Väntar på att pappa ska komma så vi kan fara in till förlossningen, det gör rejält ont och jag vill verkligen hinna få bedövning innan det är dags. Nisse går ut med Chippen och jag börjar klä på mig, men då en värk kommer när jag håller på att ta på mig skorna så blev jag liggande på golvet en stund innan jag fick på mig skorna. När Nisse kommer in med Chippen så säger jag att nu måste vi fara, Nancy får klara sig själv en stund, hon låg ändå och sov.

Ringer pappa 03:23 och säger att vi far nu. Han informerar att han är på Erikslid så eftersom han bara är några minuter bort känns det lugnt. Möter han på vägen till BB.

03.32 blir jag inskriven på förlossningen. Jag har så kraftiga värkar att jag har svårt att ta mig upp i sängen. 03.40 så ligger jag i förlossningsläge och är öppen 10 centimeter. Jag ber om smärtstillande men får bara lustgasen. Jag förstod att jag inte skulle hinna få någon bedövning utan sög i mig lustgasen och försvann delvis till någon annan värld. Sköterskan fick ryta lite åt mig att andas vanlig luft emellanåt. Jag höll på att svettas ihjäl och bad sköterskorna ta av mig sockarna också. Kändes ju knasigt att ligga naken i sängen men med sockar på sig.

03.57 föds en frisk flicka med navelsträngen ett varv runt halsen.

Jag är helt slut och behöver vila men det är svårt när man har ett riktigt lyckorus i kroppen. Jag var väldigt törstig och drack upp både min och Nils juice. Sen till frukosten så tog jag ett glas juice och svepta i mig, sista klunken känner jag att det var väldigt starkt, visade sig att juicen skulle ha spätts ut med 7 delar vatten.

Klockan 10 var det läkarrond och flickan blev godkänd och efter det fick vi åka hem till storasystern. Kändes som att vi bara hade åkt in på BB och hämtat ett barn och sen åkt hem igen.

Väl hemma väntade en stolt storasyster som alltid kommer att minnas Violas födelsedag eftersom den är samtidigt som man får öppna den första luckan i adventskalendern.

(mer…)

Onsdagkväll var det ett grönt långt norrsken på himlen. Men det häftigaste var att det var ett rosa flimmer som kom från början av norrskenet och sen förflyttade sig till slutet, bakom berget. Det va över på en minut ungefär. Har aldrig sett något liknande. Det var hur häftigt som helst. Jag har känt en sådan tomhet sen mamma försvann. Men det där skenet gjorde att jag kände att mamma ändå finns där uppe. Kändes som att hon ville visa mig det. Mina tankar går till boken som barnen fick när vi såg mamma för sista gången.

Larver och trollsländor av Doris Stickney

”Nere under vattnet i den lilla damen levde några larver. De levde ett lyckligt liv långt från solen. I flera månader var de mycket upptagna med att simma runt i den mjuka dyn på botten av dammen.

En dag märkte de att en av larverna inte ville vara med. Den klättrade i stället upp för stjälken på en näckros och försvann långsamt utom synhåll. Och de såg den aldrig mer.

”Titta”, sa en larv till en annan larv. ”Nu är det en larv till som klättrar uppför näckrosens stjälk. Vart tror du hon ska?”

Hon klättrade långsamt, högre och högre. Fastän larverna tittade hela tiden, försvann hon så att de inte kunde se henne. Vännerna väntade och väntade, men de såg henne aldrig mer.

”Det var konstigt”, sa en av larverna. ”Tror du inte att hon trivdes med att vara här med oss? Vart tror ni hon tog vägen?” Men ingen visste svaret. Ledaren bland larverna bestämde att de skulle träffas.

”Jag har en idé. Nästa av oss som klättrar upp för näckrosens stjälk måste lova att komma tillbaka och berätta för oss andra vart hon eller han gick och varför.”

”Det lovar vi!” svarade allihop högtidligt.

En vårdag, inte långt efteråt, upptäckte larven som hade föreslagit planen att han själv var på väg uppför stjälken. Uppåt och uppåt klättrade han. Utan att han egentligen förstod vad som hände, hade han klättrat ovanför vattenytan. Nu låg han på ett stort grönt näckrosblad. Utmattad efter klättringen,somnade han.

När han vaknat såg han sig förvånat omkring. Han trodde inte sina ögon. Det hade skett en förvandling av hans gamla kropp. Han upptäckte att han fått fyra silvervingar och en lång stjärt.

Fastän han kämpade emot, kunde han inte låta bli att röra sina vingar.

Värmen från solen torkade bort fukten från hans nya kropp. Han rörde sina vingar igen och plötsligt upptäckte han att han flög ovanför vattenytan. Han hade blivit en trollslända.

Han flög upp och ner i stora cirklar genom luften. Han kände sig glad och nöjd i sin nya värld. Då och då landade den nya trollsländan lyckligt på ett näckrosblad för att vila. När han vilade sig råkade han titta ner mot botten av dammen. Han var alldeles ovanför sina gamla vänner larverna. Där var de. De simmaälvde runt, precis som han själv hade gjort för en liten stund sedan.

Trollsländan kom ihåg vad de lovat varandra. Att nästa som klättrade upp för stjälken skulle komma tillbaka och berätta vart hon eller han försvann och varför. Utan att tänka sig för flög trollsländan ner mot vattnet. Plötsligt slog han emot vattenytan och studsade upp igen.

Nu när han var en trollslända kunde han inte längre komma ner i vattnet.

”Jag kan inte komma tillbaka. Jag försökte, men jag kan inte hålla mitt löfte.” sa han.

”Även om jag kunde komma tillbaka, skulle ingen av larverna känna igen mig i min nya kropp. Jag tror att jag måste vänta tills de också blir trollsländor. Då kommer de att förstå, vad som hände med mig, och vart jag tog vägen.”

Och trollsländan flög lyckligt iväg in i sin nya värld av sol, luft och värme.”

Dagen började som en vanlig vardagsmorgon. Gjorde klar Nancy och lämnade henne på dagis.

Efter det hem och duscha och förbereda mig för en inbokad intervju på Rönnskär för en eventuell praktikplats. Att jobba för Boliden skulle jag verkligen vilja göra. Allt gick bra och sen åkte jag hem, ringde och kollade hur mamma mådde då hon haft huvudvärk och varit risig på måndagen. Hon kände sig slut men hon var på stan och shoppade kläder för 60-års festen dom skulle på, på lördag. Jag berättade att jag inte fått tag på trygghetsrådet så jag visste inte om jag behövde någon barnvakt på eftermiddagen. Mamma sa att hon kommer förbi sen hursomhelst och visar upp sina kläder, så får vi se om hon behöver passa Nancy en stund eller inte. Jag sa att kom förbi så kan vi dricka lite kaffe om inte annat. Sen inväntade jag att hämta Nancy på dagis. När jag hämtat Nancy så ringde jag och pratade med mamma igen eftersom Nancy var fikasugen, så skulle kolla hur långt bort hon var. Hon var då på Ica Kvantum och handlade kaffe, som det var ett bra pris på.

När mamma kom så visade hon upp sina nya leggings och sin nya tröja. Det var svart-vit rutiga leggings och en fin grå tunika med svart spetsmönster på ryggen. Dom var fina båda två men vi var överens om att dom inte riktigt passade ihop, det blev lite för grått tillsammans. Mamma velade lite om den gråa tunikan, men jag sa att den var fin och den kostade ju inte en förmögenhet, så jag sa behåll den. Mamma fråga Nancy vad hon tyckte, då småskratta Nancy och sa – nä den har ju en lapp där bak. Sen gick hon och hämtade sin sax för att hjälpa momme klippa bort den. Nancy fick klippa bort lapparna på båda plaggen med min hjälp, då hennes sax inte var så värst vass.

Sen satte vi oss vid matbordet och Nancy sa varsågoda. Jag ställde fram fika-fatet framför Nancy som delade upp kakorna mellan oss tre. Sen hjälpte Nancy även till att bryta alla mitt itu. Jag berättade om mitt pysselprojekt för mamma, att det skulle bli en hemmagjort diamant-lampa. Mamma berättade att hon köpt dom första julklapparna idag på Lidl åt pojkarna. Och vi pratade även om att vi skulle fira julen med dem i år och att det hade varit lite folk på förra julen för dem, då det gick magsjuka just då. Mamma klagade lite på värmesvallningar, och att hon ville ta av sig tröjan för att det kändes som att hon höll på att svettas ihjäl för att i nästa sekund sitta och frysa. Jag sa att hon kanske hade feber? Men nä hon hade tagit tempen hemma och den visade ingen feber, men hon trodde att kanske termometern hemma var trasig. När kaffet var uppdrucket så sa mamma att nä nu skulle hon fara hem, hon skulle bara köra förbi och köpa olja åt pappa först. Då svara Nancy från soffan: – Nä du får inte fara än… Om 20 minuter. Eftersom Nancy ville att mamma skulle vara kvar sa mamma åt mig att fara på Rusta och köpa lampan jag tänkte köpa och sen svänga förbi Ica och köpa mer kaffe åt henne och en tårta åt Nisse. Så jag lämnade Nancy och mamma och for på mina ärenden.

Direkt jag kom hem och öppnade dörren sa Nancy: – Nu får du fara momme! Sen satte sig Nancy vid datorn och såg på NetFlix. Mamma gick till dörren och började klä på sig. Hon fick problem med att ta på sig skorna då vi hade för kort skohorn ansåg hon. Jag reta mamma lite och hjälpte hon på med skorna. Då sa hon: – Skratta du, när du är 62 år ska jag titta ner från himlen och skratta åt dig. Sen gick hon till Nancy för att säga hejdå och Nancy gav hon en stor puss på munnen.

Jag följde mamma ut och mamma visade mig några plastblommor som hon varit och reklamerat då några blad blivit blåa. Dom hade tagit kort på blommorna och skickat till distributören för att fråga. Mamma visade även upp julklapparna hon köpt. Vi pratade om att jag och Nancy skulle komma och hälsa på henne på fredag och tvätta våran bil. Då sa mamma att det går bra, hon jobbar kväll då. Samt att hon skulle klippa sig på morgonen tror jag det var. Mamma bad mig även ta med kopparsprayen så vi kunde spraya deras postlåda också. Jag vinkade sen hejdå när hon backade ut från våran uppfart.

Jag började sen förbereda middagen. Nils hade bett om blodpudding, som han egentligen inte ens gillar, till födelsedagsmiddag. Direkt Nils kom in genom dörren hemma så sa Nancy. Pappa vi har paket åt dig. Så det blev paketöppning då. Nancy hjälpte han snällt att öppna. Efter att middagen var uppäten satte jag mig i soffan och kollade på mobilen. Såg på Norran att det var en bilolycka just söder om Byske. Jag läste att det var i södergående riktning, så jag blev inte så orolig. Men jag tänkte att jag ringer och kollar så att mamma är hemma i alla fall. Fick inget svar. Jag ringde då pappa eftersom mamma inte är bäst på att svara i mobilen. Pappa svara direkt. Han berätta att han satt hemma vid bordet och väntade på att mamma skulle komma hem så dom kunde äta middagen. Klockan var då 17.45. Då berättade jag att jag läst om olyckan på norran och pappa sa att han hade hört det på radion. Men han berättade då att det var i norrgående riktning. Jag började då bli orolig och sa att mamma åkte härifrån 16.30. Då blev han också orolig, och bestämde sig för att köra ut och kolla, och skulle sen ringa upp mig. Pappa hade försökt ringa mamma flera gånger och jag också, men hon kunde ju ha fastnat i bilkö eftersom hela vägen var avspärrad. Pappa hann bara ta på sig jackan så svängde polisbilen upp på gården. Pappa ringde mig och sa att det var mamma och att hon var på väg till akuten och att han åkte med polisen in. Han bad mig ringa mina syskon och att vi skulle ses på akuten. Jag ringer först David, sen Markus och sen Simon… varje samtal var jobbigt. Jag visste ju ingenting annat än att hon var på väg till akuten. När jag hade pratat med Markus sa jag åt Nisse: – Varför har jag så många syskon? I efterhand känner jag mig otroligt tacksam för att vi är så många syskon, men just det där samtalet att ringa till alla var jobbigt.

Nils stjussar mig till akuten då jag känner mig alldeles för skakis för att köra bil. På akuten blir vi först inledda till ett rum där dom har ett fördraget skynke. Sköterskan pratar med en läkare antar jag och vi blir hänvisade till ett samtalsrum. Jag frågar om hon är vid medvetande, men får till svar att: nej, det är hon ej. Jag sa åt Nisse när vi satte oss i rummet att detta känns inte bra. Strax därefter dyker Simon och pappa upp. En sköterska kommer då in och berättar att hennes liv gick tyvärr ej att rädda. Sen kommer en präst in och vi alla känner oss i chock. Sen kommer Markus och Jennie och därefter David. Var lika jobbigt varje gång att säga att det ej gick vägen.

Frågorna snurrar runt i huvudet. Pappa hade fått mammas klocka av polisen innan han åkte in. Varför hade polisen bara klockan? Vad gör vi nu? Vem måste vi informera? Jag ringde till mammas syskon och berättade. Polisen kom in och berättade allt dom visste och mest troligt hade hennes hjärta stannat mitt under färden. Ett vittne hade sett hur bilen vinglat till och sen åkt ner i diket. Räddningstjänsten hade snabbt varit på plats och gjort allt dom kunde, när dom kom till platsen såg det ut som det stod en övergiven bil i diket då mamma låg över framsätena. Bilen hade åkt av vägen på höger sida och inga krockkuddar hade löst ut.

Vi tjafsade ofta jag och min mor… Jag tror aldrig att jag på senaste tiden sa att jag älskade henne… Nu är det så tomt… Jag älskar och saknar dig mamma och jag hoppas du kan läsa från himlen…

Mamma har ju tjatat om att jag och Nils skulle gifta oss och att hon ville sy min brudklänning. Tyvärr hanns detta aldrig med. Mamma var sugen på att fara på IKEA, vi hade pratat om att vänta tills dom öppnade i Umeå eftersom det är så drygt att köra till Haparanda. Fast samtidigt så hade det varit roligt att fara innan jul och handla julklappar och julpynt.

Nu måste vi lära pappa använda datorn. Lära han betala räkningar och lära han webbshoppa eftersom han hatar att gå på stan och handla.

Overkliga verklighet. Livet blev så tomt. Detta var verkligen inget jag trodde vi skulle behöva uppleva på många år. Trodde lätt att vi skulle hinna med allt ovan som var planerat.

Vila i frid älskade mamma!

Från och med idag återtar jag min kropp. Bestämde mig för att nu är det slutammat när jag vaknade imorse. Steg upp och gjorde en grötfrukost åt Nancy och macka och oboy åt mig som vanligt. Vart tvungen och pumpa lite då brösten dock höll på att sprängas. Längtar att få ta på mig en vanlig BH.

Ikväll ska jag ut och roa mig med Nisses mostrar mfl och se Terry Evans. Nils ska fixa kvällsmål, borsta tänderna, byta blöja och nattning själv. Blir första gången jag lämnar ifrån mig Nancy i över två timmar. Känns riktigt nervöst men jag hoppas att jag ska kunna släppa det och fokusera på annat ikväll. Har ändå längtat efter detta i flera månader nu.

Nu när jag återfår min kropp så börjar jag ladda för att festa med mina vänner. Ska bli till å planera en försenad 30-års fest snart. Måste kolla upp så vi kan få barnvakt en kväll/natt så både jag och Nils kan få dricka lite alkohol och svänga på våra lurviga. Men först står kroatien-resan på tur. Då blir det dricka lite och njuta av värmen och kanske kan lämna över Nancy till mina föräldrar nån kväll bara. Längtar…

Vill göra om hemma, vill göra om mig, vill göra klart påbörjade projekt, ha ordning och reda hemma, städat och skurat samt tillbringa all min tid med med mina kära… Behöver bara orken, tiden och pengarna… och skippa all beslutsångest… Tror inte den ekvationen går ihop… 😉

Har så många saker som bara borde göras. Men av någon anledning tar det veckor/månader att hänga upp den där tavlan. Flytta den där lampan. Sätta fast kabellisten mm. mm.

Tror mycket fastnar pga min beslutsångest, men även pga min ekonomirädsla. Är alltid orolig över ekonomin. Är jag orolig så blir mitt leverne dyrare för då behöver jag extra mycket godis/läsk. Knasigt va?! Ekonomin blir ju sämre av sånt. Känner en viss trygghet av att alltid ha godis hemma. Ibland behöver jag inte röra det på länge men det känns bra att veta att det finns där iaf, ifall jag blir sugen.

Varför alltid försöka vara perfekt inför allas ögon. Varför skämmas så enkelt och fundera vad alla andra tycker/tänker. Jag har ju den rätta sambon som inte skäms över nåt iaf. Tack vare honom så blir inte vårt liv så inrutat utan spontana saker händer också. Hade jag bott själv hade nog allt varit sjukt planerat och organiserat. Eller ett totalt kaos. Jag vet inte.

Jag skulle behövt vara mammaledig innan jag blev mamma. Men då hade jag nog sovit bort tiden. Nu har jag ju någon som ser till att jag stiger upp halv åtta varje morgon. Men man har inte tid att göra några projekt för det. Mesta av tiden går åt att sköta/leka med Nancy sen när hon sover att städa/tvätta och planera middagar. Kvällstiden finns ju för diverse projekt men då prioriteras sambon och slappa framför TV:n oftast.

Man kanske har ett sjukt bekräftelsebehov. Men hur duktig är jag själv på att berömma alla andra som jag tycker är modiga/snygga/tuffa/smarta. Nä oftast tänker jag det och snor inspiration men glömmer säga det högt.

Osså nu funderar jag… ska jag verkligen publicera detta… vill någon läsa.. äh skit samma…

Måndag den 13/2 så vaknade jag och fick mens. Sen klippte jag av mitt långa bruna halvutväxta hår till en page och färgade det rött. Kändes ganska bra när jag gick från frisören.

Tisdag och alla hjärtans dag. – Då vaknar jag med värsta PMS:en. Ska fixa frillan och blir gråtfärdig. Jag vill ha tillbaka mitt låååånga hår. Denna dag ska ju vara romantisk och mysig och jag känner mig bara missnöjd, sur och grinig.

Efter att lekt med håret i en halvtimme åkte mössan på och jag och Nancy gick mot dagens äventyr. Nancy hade vaknat redan kl 7 denna morgon så vid nio somna hon och sov en drygt timme. Halv elva började babygung på landskyrkan och både Linda med Julia och Josefin med Molly var där. Nancy som brukar va riktigt trött och slut efter en halvtimme va pigg genom hela sjung-stunden och till och med lite vimmel efteråt orkade hon med.

Efter det så bjöd älsklingen mig på lunch på Tatung. Och som ni vet så äter jag ju alltid deras friterade (bara det inte är fisk) och ris som är dränkt i deras sötsura sås. Mums!

For sen på AllTele och ammade Nancy för att sen kl 14 träffa föräldragruppen på St Olofsgården. Efter det på stan och fixa en liten kärleksförklaring till min Nils. Blev trisslotter och två små chokladaskar.

Åkte sen hem med Nils och dammsugade huset medans Nils började med maten.

Till förrätt bjöd han på rostbiffstoast som var riktigt god. Åt den i skimret av tända ljus och dr House på TV:n.

Huvudrätten blev till första perioden av hockeyn. Det blev pepparbiff och Salt n peppa-potatis med bearnaisesås och vitlöks-creme fraiche. Mycket gott.

Till sista perioden blev det efterrätt. Stekt ananas med glass.

Tror detta är den godaste tre-rätters middagen jag någonsin ätit. Men är man tillsammans med en kock så kanske man inte kan förvänta sig nåt annat. Det var gudomligt gott allt iaf. Trots att man var sprängdfylld så lyckades jag ändå trycka i mig lite av den fina chokladen som jag fick av älsklingen.

Så dagen blev rätt lyckad trots att den startade så dåligt.  🙂

Har inte skrivit ned något om min graviditet eller förlossning, så här kommer det.

Fick ett positivt graviditetstest i januari 2011 men teg om det ett bra tag för att vi inte ville att det skulle bli som förra gången då det blev ett missfall. Även om vi verkligen ville skrika ut vår glädje så bet vi ihop. För vi vet nu att det verkligen inte är kul att berätta för alla sen om det blir ett missfall. Min graviditet har verkligen gått igenom smärtfritt. Mådde inge illa och var på ett antal fester och drack alkoholfritt äckligt vin. Längtade att få berätta men samtidigt lite rädd. Det var endast dom kanske två sista månaderna av graviditeten som jag kände av lite foglossning och valde då snabbt att ta bilen överallt för att slippa värk på nätterna.

I början av graviditeten och ganska långt in på den så kände jag mig bara tjock och ful. Men närmare slutet så tyckte jag att min mage va ganska fin. Men sen blev den bara i vägen och jobbig. Tyckte jag var gigantisk men när jag tittar på bilder så här i efterhand så hade jag inte en så stor mage.

gravid v 37

Två dagar innan förlossningen så följde jag min kära kusin Mariann och hennes svärmor och svägerska till Umeå för fotografering i studio. Dock så trodde jag ju att det var kvar en månad innan förlossningen skulle ske. Hade jag vetat att det var så nära så hade jag nog stannat hemma.

Vi var beräknade till 6:e oktober. Så jag hade jobbat lite övertid på jobbet för att kunna arbeta halvtid dom sista två veckorna innan beräknat datum. Och sen vara ledig tills den lille skulle födas. Det blev ju inte riktigt som jag planerat då Nancy föddes redan den 20:e september och hann inte vara något ledigt innan då.

Måndagskvällen gick jag och la mig vid 23-tiden som vanligt. Dock vaknade jag klockan 24, då Nisse skulle lägga sig och sova. Jag gick på toa och då gick det upp ett ljus för mig. Jag var inte kissnödig. Det var blött i hela sängen. Hade jag kissat ned mig? Nä vattnet måste ha gått. Jag säger åt Nisse att vattnet verkar ha gått. Han ser helt frågade ut och tittar på mig: – Varför tror du det? Jag svarar lite lätt chockat: – Jo för att det är blött i hela sängen. Nisse: – Och du är säker på att du inte har kissat ned dig?. Jag svarar: Jaaa… det luktar ju inte kiss heller.

Vi söker åt numret till förlossningen och ringer och frågar vad vi ska göra. Dom svarar att då jag är förstföderska så brukar det ibland ta ett dygn innan värkarna sätter igång. Hon rekommenderar att jag ska ta en Alvedon och försöka sova hela natten och sen komma in imorgon. Jag försöker göra som hon säger men måste lugna ner mig lite då jag är helt skakis. En kvart efter samtalet så sätter dock värkarna igång. Det gör extremt ont. Jag försöker hålla koll på tiden mellan värkarna och snabbt är det bara 10 minuter mellan dem. Nisse packar BB-väskan, duschar och rastar hundarna. Vi ringer in till förlossningen vid ett igen. Jag har jätteont och vill ha smärtstillande på en gång. Dom säger att vi kan komma in.

Så in i bilen och upp till BB. Jag kommer inte ihåg den bilresan och vandringen i korridoren eller hissen.

Jag blir undersökt och dom ser att jag är öppen 6 cm redan. Så jag har tydligen gjort halva jobbet redan. Men jag tror dom bara ljuger för mig. En förstföderska brukar ju hålla på i minst ett dygn är min tanke. Dom bestämmer att jag ska förflyttas till en förlossningssal på en gång. Jag ber bara om smärtstillande. Jag ställer mig upp och är beredd att gå vidare, då säger sköterskan, – vänta jag ska hämta en rock åt dig. Det hade jag ingen tanke på. Jag kunde lika gärna ha gått naken igenom korridoren.

I förlossningsrummet så får jag lustgas. Blir lite yr och tydligen rev jag omkull hela ställningen. Det gjorde fortfarande lika ont men själva yrseln gjorde att man kände sig lite full och kunde tappa lite fokus på smärtan. Vid tre-tiden får jag äntligen en spruta i ryggen, en bedövning som ska räcka i 2 timmar säger dom. Det var det bästa som hänt mig just då. Äntligen kunde jag slappna av lite. All smärta försvann. Men jag trodde ju inte att jag skulle vara en mamma inom 2 timmar. Men inom kort så hade smärtan flyttat sig ännu längre ner och jag var tydligen i slutet av förlossningen. Det gjorde riktigt ont. Men ut kom världens finaste lilla flicka och smärtan var äntligen över.

Samma problem varje gång Nils fyller år. Vad ska jag köpa åt honom. Han hade önskat sig en Iphone 4 och en badtunna och inget annat. Men jag hade inte sparat ihop så mycket pengar. Tänkte att han behövde nya jeans men helgen innan han fyllde år så köpte han själv två par nya. Så där försvann den idén.

Men vi hade pratat en del om att åka till Sundsvall o gå på Ikea och casino nån weekend. Så han fick till slut en weekend-resa till Sundsvall. Torsdag hockey Timrå – Skellefteå och fredag casino hela natten om han så vill. Och någon dag blir det att klämma in Ikea oxå.

Idag har vi då kört från Skellefteå till ö-vik där vi stannade å åt lunch. Blev bjudna av Ante. Sen sista sträckan mot Sundsvall så var det lite vägarbeten o man va tvungen köra en bit på fel sida. Vad händer. Vi missar att byta tillbaka till rätt fil där vägarbetet sluta. Det vart en mardröm. Jag trodde att vi skulle dö. Men Nisse behöll lugnet och vi fick lov att vända mitt på E4. Inga skador skedda. Men vi fick lov att stanna sen på första bästa ställe för att andas ut och lugna ned oss lite.

Sen sökte vi hotellet o ringde Micke S. Så vi åt middag med Micke o Mats och delade sen taxi till hockeyn. Stressa varje paus för att hinna springa till baren o svepa en öl. Men tyvärr så förlorade Skellefteå till slut.

Sen for vi in till centrum igen och drack några öl i trevligt sällskap o nu ligger vi skönt i hotellsängen o ska snart sova inför en ny dag imorgon.